evigajag.blogg.se

Lillfisen vill inte sova, så jag ammar, lägger honom när han somnat och tar upp honom igen när han protesterar. Och repeterar allt igen. Samtidigt snurrar tankarna. Träffade en kompis till Sandra på stan idag. Hon berättade att en vän till henne som nu var i v 2+någon dag nu befann sig i Umeå med stor risk att bebisen skulle komma... Jag lider verkligen med dem! Vi tyckte det var tufft, och då var det ändå v. 30+5 för oss när Lillfisen plockades ut med akut kejsarsnitt. Jag minns hur oerhört liten han var, som en fågelunge! Och då var han ändå stor på neonatalavdelningen med sina 1260 gram! Där kunde de ju ha barn som bara låg kring 500 g! Jag är så oerhört tacksam för att allt gått så bra för oss! Och jag kan aldrig nog tacka den underbara personalen på barn4 i Umeå! Och på förlossningen, med alla sköterskor som inte bara tog hand om mig, utan även maken när han slets mellan att vara hos vår son som låg med dränering i lungorna och respirator i kuvös, och sin fru som var nyopererad och väldigt sjuk i havandeskapsförgiftning! Jag förstår nog fortfarande inte riktigt hur dålig jag var...
Jag har suttit och googlat på förlossningsberättelser för akut kejsarsnitt, och tänker tillbaka... Vet inte om det är hälsosamt och terapeutiskt, eller egentligen inte bra för att jag ältar det som hänt. Känns bara som om jag inte riktigt bearbetat vad som hänt... Nu har det i alla fall gått ett halvår, och om allt går som planerat ska vi snart åka tillbaka för att hälsa på och visa upp vår underbar Lillfis! Hoppas verkligen att några av de sköterskor vi hade jobbar då!
Men nu tror jag att han äntligen somnat, så jag ska försöka sova en stund jag med innan det är dags för nästa amning (uppskattningsvis om ca 40 minuter). :)